33. SÄLresan 20-28 september 2005 till Kina

Text och bilder Hans Hallander

Samlade på Himmelska Fridens torg under Mao´s vakande öga. Övre raden: Birgit Lindh, Anna Rogberg, Johan Killander, Anne-Catherine Matsson, Thorbjörn Berge, Margareta Höglund, Ingrid Killander, S Levander Lönnerberg, Lena Tryding, Per Henrik Magnusson, Lennart Sikén, Thorgny Ström, Göran Hallhagen, Ulla Hallhagen, Anna Brosset, Carl Gustaf Oxelius, Angela Rappe, Ingegerd Sikén, Nils Rogberg och Olle Lönnerberg. Nedre raden: Fam-Fam, Hans Hallander, Gundla Järpe Magnusson, Gudrun Kornfält, Nils Johan Höglund, Aasa Berge, Sven Åke Kornfelt, Barbro Pettersson, Nils Tryding, Ulla Chöler, Adolf Rappe, Vivianne Oxelius och Anna Sternbeck.


Shanghajade Det var en påtagligt belåten grupp resenärer som den 28 september återvände efter 7 intensiva dagar i tre av Kinas största och intressantaste stadsmiljöer Shanghai (2 nätter), Xian (2 nätter) och Bejing/Peking (3 nätter). Zhongguo-Mittens rike-var länge avskärmat från omvärlden. Kina är inget kinesiskt ord. Det kan härledas från Ch´in (Qin) den furste som första gången enade landet. Man uppfattade sig som så många andra kulturer som civilisationen centrum och agerade därefter. Främmande impulser vann sent insteg. Feodalsamhällets ideologi byggde på konfucianismens rituellt hierarkiska system med krav på en stabil samhällsordning, flit, lydnad och starka familjeband. Vad vi, ett 30-tal Sälar, nu mötte var det kinesiska undret med kulturella tillbakablickar. Upplevelsen blev särskilt påtaglig med tanke på att den enorma storstadsbebyggelse vi såg skapats under de senaste 20 åren. Efter Mao Zedongs död 1976 ersattes Mao-diktaturen av en demokratisk diktatur under Deng Xiaoping. I december 1978 drog han upp riktlinjerna för ”Kinas andra revolution”. Genom avregleringar och plats för privata initiativ skulle ekonomin privatiseras, konsumtionen öka och levnadsstandarden höjas. Resultatet är för en omtumlad turist förbluffande. ”Huka er gubbar och kärringar----”.
Shanghai hamn- och industristad i östra Kina öppnades för utländsk handel efter britternas erövring 1842 och dominerades fram till den stora revolutionen 1949 av ”foreign fortune-hunters, social climbers and a glittering array of sinners” som levde isolerat i egna stadsdelar ”barred to dogs and Chinese in that order”. Staden är i dag Asiens nya metropol och har medvetet byggts upp för att ersätta Hong Kong som ekonomiskt centrum. I detta myller av skyskrapor lever 19 milj. människor. Världens snabbaste tåg transporterar med en maxfart av 400 km/tim resenärer till flygplatsen. Ett besök på the Bund utmed Huangpufloden är obligatoriskt. Kolonialtidens mest fashionabla promenadstråk ger utvecklingen i blixtbelysning. Här marscherade de japanska trupperna 1942, här firade amerikanarna freden 1945 och här paraderade Maos trupper 1949 sedan Chiang Kai-shek flytt fastlandet. På andra sidan vattnet ligger Pudong New Development Zone, Shanghais nyaste stadsdel med sin karakteristiskt futuristiska siluett, tidigare viste för 1 milj. bönder. Nu ses inte längre några pittoreska idyller med sampaner, djonker och kinesgummor i bredbrättade stråhattar. En oas från Mingperioden 1368-1644 är Yu-Yuan-parken, en klassisk kinesisk skapelse med vindlande gångar, små paviljonger, skulpturer, broar, dammar med jättelika guldfiskar, träd och blomstrande rabatter. Det omgivande basarlivet i Gamla staden är dock starkt västerländskt influerat. Det kan vara lättare att få plats på ett tehus än på Starbucks coffee house. Sedan 1982 råder religionsfrihet i Kina förutsatt att man inte organiserar sig på ett sätt som kan verka hotfullt för regimen. Buddhismen som kom till Kina från Indien via Tibet lär omfattas av 100 milj. kineser och lever vid sidan av de kinesiska vishets- och morallärorna, konfucianismen och taoismen. I Buddhatemplet Yo Fo Si, som byggdes i början av 1900-talet, ses två jättebuddhor i massiv jade, en sittande Buddha av det fryntligt upplysta slaget och en liggande. De infördes från Burma 1882. I Shanghai museum exponeras fantastiska samlingar av porslins- och bronsföremål, de äldsta 4000 år gamla. Där finns också utställningar av vackra kulturföremål från andra kinesiska folk, de 8 % som befolkar stäpper och högplatåer och som inte räknas till Han.
Xian ( 7 milj ) ligger inåt land ca 2 timmars flygresa västerut från Shanghai i en jordbruksbygd. En bred rektangulär relativt sen 14 km lång stadsmur från Ming-perioden omger de centrala schackrutemönstrade äldre delarna. Dess bredd skulle tillåta mötande modern trafik. Ännu intressantare är dock att här fanns Quin-riket och att här etablerade sig Qin- Han- och Tang-dynastierna som dominerade de 1000 första åren av vår tideräkning i Kina. De har lämnat efter sig remarkabla minnesmärken. Den förste kejsaren i det Kina som enades 221 f.Kr., Qin Shi Huang Di, besjungen av Taube, lät uppföra den väldiga terrakottarmé på uppskattningsvis 8000 krigare som håller på att grävas fram nedanför hans mausoleum, skadade av tidigare förstöringar och bränder. Denna arkeologiska sensation upptäcktes av en slump 1974 då några bönder grävde efter vatten ca 3 mil från Xian. Soldaterna och hästarna är i naturlig storlek och kunde beskådas i ett stort inbyggt utgrävningsområde där det arkeologiska arbetet pågår för fullt i flera etapper och numera är självfinansierande. Qin´s egen grav är fortfarande oöppnad. Flera andra gravar är dock öppnade och man kan beskåda välbevarade fresker av polomatcher, diplomatiska uppvaktningar och konkubiners liv. Det finns spekulationer om att vad man idag ser bara är delar av en jättelik nekropol omfattande 56 km2. Av utgrävningarna har man dragit den slutsatsen att Qin utnyttjade de närliggande ryttarfolken för att utveckla rytteriet i den militära och framgångsrika kampen mot kringliggande kungadömen. Detta rytteri var också nödvändigt för att skydda sig mot angrepp från norr. Därför bytte man troligen till sig hästar av grannarna mot siden och andra varor som sedan kunde säljas vidare. I Xien började karavanlederna genom Centralasien till de indiska, persiska och arabiska furstehoven, den s.k. sidenvägen.



För att skydda sig mot invasion började Qin också sammanföra existerande skyddsvallar till den jättelika kinesiska muren, 2400 km lång: ”Det var Chi Hoang Ti, kung av Tsin, som lät bygga den kinesiska muren och bränna alla böcker i Kina. Detta hände på Hannibals tid, innan Jesus var född. Kring alla kungariken han besegrat lät han bygga den kinesiska muren…. för att Historien skulle börja med honom”



Bejing tidigare Peking (12 milj.) sedan 1949 huvudstad i Folkrepubliken Kina ligger norr ut och var utgångspunkt för vår attack mot kinesiska muren. Här gavs rika tillfällen till motion men klätterentusiasmen varierade påtagligt i gruppen. Däremot höll vi lydigt samman på Himmelska Fridens torg, 40 hektar torg i stadens centrum, där regeringsbyggnaderna finns och i den närliggande förbjudna staden, ett 72 hektar stort rektangulärt område med storslagna palats, paviljonger och trädgårdar. Tjugofyra kejsare och deras mandariner från de två sista dynastierna, Ming och Qing, regerade härifrån under nästan 500 år. Då kejsaren passerade avfolkades torgen och alla fönsterluckor stängdes. Ingen fick se honom. Den siste kejsaren, en då 6-årig pojke Puyi vars liv skildrats på film, avsattes 1912 efter 4000 års kejserligt statsskick. Den manchuriska Qing-dynastin hade nått vägs ände. Hårpiskans tid var förbi. Republik var införd. Puyi fick bo kvar till 1924 då han förklarades som förrädare och lär sedan ha levt vidare som trädgårdsmästare i Pekings botaniska trädgård.
Tiden går fort i Kina. Allt rustas nu inför sommarolympiaden 2008. Gamla kvarter rivs i en rasande takt och ersätts med skyskrapor och shopping malls. Inget hus fick tidigare vara högre än det högsta i den förbjudna staden d.v.s. 37.5 m. Allt är möjligt genom en flytande befolkning, migrantarbetarna, representerande mansöverskottet i Kina. De flesta saknar uppehållstillstånd i städerna och återvänder så småningom till sina byar, där de är registrerade, för att gifta sig. 70 % av Kinas befolkning är registrerade utanför storstäderna.
Det sägs att 150 milj. kineser är på ”illegal” vandring.
En söndag besökte vi det luxuösa Sommarpalatset i Beijings nordvästra delar - tillsammans med övriga kineser kändes det som. Detta var en upplevelse i sig men samtidigt gavs direkta inblickar i kejsardömets bisarra narcissism. Här kunde till exempel ett jättelikt tvådäckat fartyg i marmor beskådas byggt med flottans medel för att glädja kejsarinnan Cixi. Ursprungligen konkubin och mor till en son med kejsaren tog hon vid dennes frånfälle som 26-åring över regentskapet 1862. Hon styrde sedan Kina mer eller mindre enväldigt i nästan ett halvt sekel med hjälp av sina övereunucker, sin fruktansvärda viljekraft, sin personliga charm och en sällsam förmåga att manipulera tronföljden.
Det fanns verkligen mycket att glädjas åt under denna intensivt händelserika vecka.
I resan ingick de allra flesta måltider samt kvällsunderhållningar av högsta klass: akrobatik i Shanghai, Tangdans i Xian och Pekingopera. Många intressanta shopping stops med initierade presentationer gjorde emellertid att ingen behövde oroa sig för tyngande reskassor vid hemkosten. Siden, jade, pärlor och mattor var intressanta uppköpsobjekt, prisvärt men västanpassat. Prutandet var livligt, dock icke på det kinesiska språket, då och då på engelska. Kinesiska är fortfarande just kinesiska för oss långnäsor och att dialekten i Shanghai skulle vara särskilt egen och svårbegriplig går lätt normalturisten förbi. IKEA finns också etablerat i Kina. Företaget uppfattas som trendigt men inte billigt och varför skall man behöva montera ihop möblerna själv när de kostar så mycket. Bortsett från några infektioner stod hälsan gruppen bi. Vi skyddades nog av den goda draken - den med 5 tår. Samtidigt skall sägas att man bör besitta en viss raskhet för att delta i utflykter av denna typ. Shanghajade? Begreppet härrör egentligen från en sedvänja att med list eller våld skaffa berusade sjömän till svårbemannade fartyg och visst kan man säga att vi trots kunskapen om det stora språnget 1958-1962, kulturrevolutionen 1966-1976 och massakern på den Himmelska fridens torg 1989 motvilligt lät oss förföras av ”det kinesiska undret”.

Red.