The content of the database "Towards optimal use of clinical chemistry in primary care"
is updated regularly on the Internet on the website of the Swedish Society for Clinical Chemistry.with possibilities for the readers to comment. 
The database contains information and more than 280  literature references concerning appropriate use of laboratory investigations in clinical praxis: Group A includes tests (quotients) we suggest can be decreased. Group B includes tests (quotients) we suggest can be increased.
We have earlier shown (3) the effect of education. However, when new tests are suggested it is necessary to know the price and the economical consequenses of a suggested alteration of analytical strategy. We have collected actual pricelists from ten different Swedish hospital laboratories.
Changes in ordering habits has often been of little economical importance and the new test has often been much better than the old one.
Acid phosphatase was directly replaced by prostate-specific antigen because of its better properties. In acute infections ESR (11-60 SEK) is of no value and  it has been replaced by C-Reactive Protein (26-92 SEK). For the diagnosis of diabetes type2 we use two plasma-glucose values (CV 1-2%) after 8-14 hours fasting (6-25 SEK). We do not recommend  Glucose tolerance test (CV about 20%) which  is much more expensive (153-567 SEK). In screening for thyroid diseases in primary care we suggest the use of S-TSH (30-94 SEK) in the first hand.
If it is low S-fT4 (28-63 SEK) is added. If  S-TSH on the upper reference limit anti-TPO is added in special cases. In primary care we do not recommend the use packages including S-T3 or S-fT3 (57-112 SEK). A common misuse of laboratory packages is "liver tests" that can be ordered by a simple cross. Even if the single tests are relatively cheap S-bilirubin ( 9-20 SEK), S-ASAT (9-30 SEK), S-ALAT (9-20 SEK) they may cause the expensive state "a person with an abnormal laboratory value”. There are hundreds of drugs (all statins) that cause elevated transaminases in serum.Overweight is another reason for slightly elevated transaminases in serum. We have asked (4) if there is a need for S-ASAT today.Unspecifika enzymes like ASAT (9-30 SEK), LD ( 11-19 SEK) and CK ( 11-26 SEK) have now been replaced by  much more sensitive and specific markers for acute heart disease. Immunologic determination of troponins is today ”golden standard”. The analytical cost are higher but the diagnostic performance is much better and the total cost for patient care is decreased. Another test that we think can be decreased is U-Erythrocytes. In Uppsala this test is no longer included when an urinary dipstick investigation is ordered in primary care.because the answer is not requested in most cases. The sensitivity of the U-Erythrocyte test is so sensitive that up to 25% of patients in primary care show at least a trace reaction. In the county of Uppsala more than 100.000 urine dipstix are used each year. In the textbooks it is suggested that  hematuria might be due to malignant diseases and  further investigations with cystoscopi and urography are recommended leading to unecceptionally high costs.It is important to start out from the symptoms of the patients. Even if the patient has symptoms related to urinary stones it is doubtful if urinary investigations are of any value. Patients with acute pains syptomatic for kidney stones have hematuria in 80% of the cases but 50% of patients without stones had also hematuria. Our conclusion is that U-Erythrocytes should not be included in urin routine tests.
We recommend that occult blood tests (F-Hemoblobin) should be performed with immunological techniques that are specific for human hemoglobin. Even if the cost for this test is relativey high (15-20 SEK) compared to the unspecific test (2-3 SEK) is lower we know that it is more robust and that advice concerning diet is not needed. The difference in price corresponds to 1-2 minutes of information concerning diet instructions which is too short a time for being complete. It has been shown that about 50% of the positive test results with the unspecific tests are false. However, sometimes it is necessary to notice the great differences in prices. arbohydrate deficient Transferrin CDT (106-408 SEK) is much more specific than gamma-Glutamyl Transferase GT (10-52 SEK) for the detection of alcohol overconsumption. However, for the follow up GT is in most cases sufficient.
Analytical strategies:
In some fields we suggest effective strategies: This is true for detection of vitamin B12  and folate deficiencies. There are several reasons to start up with the determination of serum homocystein. If S-homocysteine is normal both B12 and folate deficiency can be excluded. Hower, the price for homocysteine analyses varies astonishingly much from 70 to 450 SEK. Also the prices for  S-B12 (42-75 SEK), for S- Folate ( 34-80 SEK) and for B-Folate (69-130 SEK) varies. Metylmalonate(MMA)-analyses cost between 221 and 624 SEK.
The relatively high price for MMA is one reason why MMA is not asked for as often as homocysteine which is definitely cheaper. The differences in prices are at least partly due to different analytical techniques.For the diagnosis of the lack of iron we traditionally use the determination of serum iron (10-31SEK) and transferrin/TIBC (23-56 SEK) but may laboratories now also offer
soluble transferrinreceptor (sTfR) ( 77-135 SEK) which is much more sensitive and specific. The price is about the same as for ferritin (57-125 SEK) which we have recommended earlier but this test is influenced by infections and alcohol abuse and we now prefer sTfR. It is important for clinical chemist to inform clinicians because this fact is not yet published in text books.Another example is that ionised calcium (Ca++) (23-92 SEK) is recommended to replace  the less riliable"albumin corrected calcium" (23-37SEK) even if the price is higher.
How to produce correct pricelists?
The price for acute analyses are higher than for routine analyses. According to the actual pricelists the price is often double as high but there are also examples with no difference or ten times as high for acute analyses as for routine analyses. The laboratories must ask for prices that correspond to the real costs but the clinicians must not abstain for necessary analyses for economical reasons. It is difficult to compare prices because the pricelists sometimes show lower prices for  the local county than for other counties. Some laboratories also charge for the ordering form. We want to start a discussion about the great differences in prices and the importance of prices for the rational use of clinical chemistry in primary care.

Referenses
1. http://www.equalis.se/
2. http://www.svls.se/sektioner/sfkk/nyckel/
Effects of an education programme to change clinical laboratory testing habits in primary care.
Larsson A, Biom S, Wernroth ML, Hulten G, Tryding N.
Scand J Prim Health Care. 1999 Dec;17(4):238-43.
 4.Is it necessary to order aspartate aminotransferase with alanine aminotransferase in clinical practice?
Larsson A, Tryding N. Clin Chem. 2001 Jun;47(6):1133-5.  Swedish version: Prissättningen av laboratorieanalyser är mycket intressant då den har varierat över tid och mellan olika sjukvårdsområden. Ursprungligen var laboratorieanalyser en ”fri nyttighet” och är fortfarande så på sina håll. Köpa-sälj systemet infördes för att tydliggöra kostnader och för att försöka minska överutnyttjande inom sjukvården. Tanken är att ett högt pris skall ha en återhållande effekt på utnyttjandet. Frågan är dock om detta är särskilt effektivt när vi pratar om laboratorieanalyser med låga styckepriser. Om vi jämför ett ALAT prov som kostar 10-20 kr/analys med vårddygnskostnaden på en akut- eller intensivvårdsavdelning så pratar vi tusenfaldiga kostnadsskillnader. Det är då kanske inte så konstigt om priset har ringa påverkan på användningen. Sverige har också låga priser för kliniskt kemiska analyser i en internationell jämförelse. Priserna är hälften eller mindre än hälften av priserna i t.ex. Tyskland. Om vi jämför priserna med USA blir skillnaderna ännu större.Det är också anmärkningsvärt hur sjukhusen använder rabatter. Flera landsting använder rabatter internt och fullt pris för externa kunder. I annan verksamhet avskräcker ett högt pris, medan rabatter stimulerar till ökad konsumtion. Varför skulle sjukvården fungera annorlunda? Syftet med dessa rabatter förefaller vara att man vill stimulerar den interna konsumtionen vilket ju var precis det man ville motverka med köpa-sälj systemet. Rabattsystemet innebär också att laboratorierna måste ha flera parallella prislistor vilket medför extra administrationskostnader. Klinisk Kemi och Farmakologi, UAS distribuerade tidigare tre parallella prislistor beroende på att man centralt hade bestämt en rabatt för sjukhuset (högst rabatt), en för övriga landstinget (lägre rabatt) och sedan hade man en prislista för externa kunder.
Eftersom olika rabattsatser medför merkostnader så måste man fråga sig varför och vem som skall ha ett lägre pris. En viktig fast laboratoriekostnad är instrumentering och personal för akutverksamhet. Dessa kostnader är nödvändiga för sjukhusets egen verksamhet (t.ex. för akutmottagningen) och är de samma oavsett om man får externa prover eller inte. Har laboratoriet kapacitetsproblem så är det lättare att omdirigera prover som skickas från ett annat sjukhus än att skicka interna prover. Det gör att externa analyser kan analyseras inom laboratoriets reservkapacitet som i regel finns för att täcka akuta toppar. Externa prover ger också intäkter till landstinget/sjukhuset i motsats till de prover som kommer från det egna sjukhuset. Sammanfattningsvis, kanske det är de externa proverna och inte de interna proverna som skall rabatteras?
Priser för att styra användningen?
Hur man beräknar laboratoriekostnader varierar också mellan olika landsting. T.ex. ingår inte alltid lokalhyran i kostnaderna. Några laboratorier har abonnemangsavgifter för t. ex. nattbemanning och andra verksamheter som ej kan finansieras genom analyspriser. Andra skillnader är vilken service man erbjuder vad gäller provtagning och akutverksamhet. Det finns också laboratorier som lämnar koncernbidrag till sjukhuset. Det vill säga intäkterna skall överskrida kostnaderna med en viss procent.
Det är ovanligt att man direkt använder sig av priset för att styra användningen. Ett par undantag är de högsta priserna för ASAT och sänka i nedanstående sammanställning. De är avsiktligt satta högt för att försöka minska användningen av dessa analyser. Det är dock ännu för tidigt för att se om denna prishöjning har någon effekt på beställningsrutinerna. Det är också mycket möjligt att prisökningen på 10-20 kronor är för liten för att få något riktigt genomslag. Prisskillnaden kanske måste vara en tiopotens högre innan det får något riktigt genomslag? Sammantaget kan man konstatera att det finns många faktorer som påverkar priset på laboratorieanalyser vilket gör att det är svårt att jämföra priser mellan olika sjukhus. För närvarande verkar det finnas en övertro på att köpa-sälj skall medföra en optimal användning av laboratorieanalyser, utan stöd av en tydlig strategi för hur man vill styra användningen med priset. Det finns andra exempel på avsaknaden av pris strategi. T.ex. skulle husläkarmottagningen i ett landsting själva betala Hb analyser men om man istället beställde blodstatus (som är dyrare och där Hb ingår) så betalades det med centrala medel. Detta ledde till att andelen blodstatusbeställningar ökade och därigenom ökade kostnaderna för landstinget. På ett mer generellt plan kan man fråga sig vad som är önskvärt: låga eller höga priser för laboratorieanalyser?
Utan klar strategi för hur man skall använda priset för att styra användningen av laboratorieanalyser så kommer priset ha liten betydelse för att styra användningen av laboratorieanalyser. Enligt vår uppfattning så är fortbildning det enda riktigt effektiva sättet att förändra användningen av laboratorieanalyser. Det är då viktigt att titta på den totala kostnaden för sjukvården och inte bara se på kostnaderna för laboratorieanalyser. Strävan måste vara att få en så effektiv total sjukvård som möjligt.

Lätt laborera rätt, svårare laborera lagom
Att laborera rätt är idag lätt eftersom vi har en väl fungerande organisation för kvalitetskontroll i form av EQUALIS (1) och lokala laboratoriemedicinska råd (2). När det gäller att laborera lagom är det betydligt svårare. Vi försöker regelbundet argumentera för en optimal användning av klinisk kemi i primärvården i Spri-rapporter (3,4,5) och i Analysdatabasen på Internet (6) med stöd av aktuell vetenskaplig litteratur. Vi rekommenderar allmänläkarna att minska användningen av vissa äldre undersökningar med tveksamt kliniskt värde och i stället börja använda nya, specifikare analysmetoder. I några fall har vi kunnat visa att informationen och fortbildning är nödvändig och effektiv (7,8). När man ändrar på beställningsrutinerna måste kostnaderna också tas med i beräkningarna. Alla kliniskt kemiska laboratorier tillhandahåller prislistor. Vi har tagit fram några aktuella priser från tio olika kliniskt kemiska laboratorier.

Förändring av beställningsvanor
I vissa fall har ändringen av beställningsvanorna varit enkel och priset spelar nästan ingen roll eftersom den nya analysen är överlägset bättre. Vi kunde omgående lägga ner analysen av sura fosfataser när möjligheten att bestämma prostata specifikt antigen (PSA) (pris 71-187 kr) kom.
Vid akuta infektioner har Sänkan (B-SR) (pris 11-60 kr), som då inte är till nytta, ersatts av CRP (pris 26-92 kr). Sänkan reagerar 2-7 dagar långsammare än CRP vilket är en oacceptabel fördröjning vid akuta infektionstillstånd.
För diagnostik av diabetes typ2 finns tydliga rekommendationer att man vid två tillfällen ska bestämma glukos (pris 6-25 kr) på morgonen sedan patienten fastat i 8-14 timmar. Det finns nu tillförlitliga analysmetoder med CV på någon enstaka procent. Det finns därför ingen anledning att använda den mångfalt dyrare och otillförlitligare (CV ca 20 %) glukosbelastningen (Pris 153-567 kr)
Vid screening för tyroideasjukdom i primärvården klarar man sig bra med TSH (pris 30-94 kr) som förstahandsanalys kompletterad med fT4 (pris 28-63 kr) i vissa fall och anti-TPO. Analyspaket med T3 och fT3 (pris 57-112 kr) bör undvikas.
En vanlig orsak till missbruk av laboratorieanalyser är att det på många håll går att beställa ett ”leverstatus” med ett enda kryss på remissen I andra fall har man på avdelningarna skapat egna provtagningsrutiner med blanketter med kryssmöjlighet för flera provpaneler som provtagande personal sedan översätter till ett stort antal analyser. Även om analyserna är billiga enligt prislistorna: Bilirubin (pris 9-20 kr), ASAT (pris 9-30 kr), ALAT (pris 9-20 kr) leder de ej sällan till det kostnadskrävande tillståndet ”avvikande laboratorievärde”. Det finns hundratals läkemedel (bl.a. alla statiner) som ger förhöjda transaminasvärden. Även individer som är lätt till måttligt överviktiga får ALAT stegring. Med tanke på att övervikt blir allt vanligare så är detta sannolikt den vanligaste orsaken till lättare ALAT stegringar.
En av den kliniska kemins största framsteg på senare år är att de ospecifika enzymerna ASAT (pris 9-30 kr), LD (pris 11-19 kr) och CK (pris 11-26 kr) nu helt har ersatts av mycket känsliga och specifika markörer för akut hjärtsjukdom. Immunologisk bestämning av troponiner är numera ”guldstandard”. Analyskostnaderna är visserligen högre men diagnostiken blir avsevärt bättre och de totala sjukvårdskostnaderna sjunker.
En analys som också bör kunna minskas mycket kraftigt är U-Erytrocyter. Det lokala laboratoriemedicinska rådet i Uppland har rekommenderat att U-Erytrocyter ej skall ingå då man i primärvården beställer urinsticka. Ett problem med flerfältsstickor är att vi kan få svar som vi inte önskar. Ett sådant fält på urinstickan är U-Erytrocyter. Detta fält är för känsligt vilket gör att upp till 25 % av alla urinstickor i primärvården visar spår av U-Erytrocyter. Totalt används över 100.000 urinstickor inom landstinget. Det innebär cirka 25.000 positiva U-Erytrocyt resultat per år. Eftersom det står i läroböcker att patienter med hematuri skall utredas för urinvägsmalignitet så borde man utreda dessa med cystoskopi och/eller urografi. Kostnaden per funnen urinvägsmalignitet kommer att bli oacceptabelt hög. I verkligheten så följer de flesta läkare i primärvården ej läroboksrekommendationerna varför antalet remisser är betydligt färre. Det är ändå onödigt många som remitteras på grund av mikroskopisk hematuri utan andra tecken på malignitet. Har patienten kliniska symtom som talar för urinvägsmalignitet skall den utredas oberoende om patienten har mikroskopisk hematuri eller inte. En annan indikation för U-Erytrocyter skulle kunna vara misstanke om njurstensanfall men även i detta fall är det tveksamt om det tillför något. I en svensk studie av patienter med akuta flanksmärtor påvisades mikrohematuri hos ca 80 % av patienterna med påvisad sten medan ca 50 % av patienter utan sten också hade mikroskopisk hematuri. Slutsatsen är därför att påvisande av mikrohematuri även i denna patientgrupp är av ringa diagnostiskt värde. U-Erytrocyter bör därför utgå ur gruppbeställningen urinstickor.
Faeces-Hb analyser bör enbart utföras med immunologiska tester som är specifika för humant hemoglobin. Reagenskostnaden för ett icke specifikt test är 2-3 kr. Motsvarande pris för ett specifikt test är 15-20 kr. Det icke specifika testet ger utslag för bland annat rotfrukter och kött i födan vilket gör att man måste ge ordentliga dietråd. Prisskillnaden motsvarar 1-2 minuters dietinformation vilket sannolikt i många fall är för kort tid för att patienten skall bli fullt införstådda med informationen. I en jämförande studie så var ungefär 50 % av de positiva resultaten med ett icke-immunologiskt test falskt positiva. Kostnaden för dessa onödiga utredningar överstiger många gånger merkostnaden för det specifika tester. Det är också oetiskt mot patienten att utsätta den för obehaget av den vidare utredningen för att man i det initiala skedet vill spara en tia.
Nu finns det emellertid exempel på att priset för analysen måste vägas in.
CDT (pris 106-408 kr) har en överlägset högre specificitet än GT (pris 10-52 kr) för diagnostik av alkoholmissbruk men analyskostnaden är som synes mer än 10 gånger så hög. För uppföljning av känt missbruk rekommenderar vi därför den billigare GT-undersökningen under förutsättning att behandlande läkare anser att GT ger ett tillräckligt stöd i patientdialogen.
Analysstrategier
På vissa områden har vi försökt komma fram till effektiva strategier. Det gäller exempelvis diagnostik av B12- och folat-brist. På många håll har man ersatt vitamin analyserna med bestämning av homocystein eller metylmalonat. En tilltalande strategi som bl.a. framfördes av Johan Hultdin vid den Medicinska Riksstämman i Göteborg 2002 innebär att homocystein ska användas som förstahandsanalys. Argumenten för strategin är logiska och väl underbyggda men frågan är hur mycket dyrare det blir. Priset för homocystein varierar förvånansvärt kraftigt: från 70 till 450 kronor, Även priserna för S-Kobalaminer (42-75 kronor), för S- Folat (pris 34-80 kr) och för B-Folat (pris 69-130 kr) varierar. Metylmalonat (MMA)-bestämning kostar mellan 221 och 624 kronor. Det relativt höga priset har säkert bidragit till att MMA numera inte beställs så ofta som homocystein som i snitt offereras till ett klart lägre pris. Skillnaden i pris beror sannolikt i hög grad på att man använder sig av olika metoder.
För diagnostik av järnbrist har vi av tradition använt oss av att bestämma serumjärn (pris 10-31kr) och transferrin/TIBC (pris 23-56 kr) men av de aktuella prislistorna framgår att många laboratorier nu kan erbjuda den mycket känsligare och specifikare analysen Löslig transferrinreceptor (sTfR) (pris 77-135 kr). Den kostar inte mer än ferritinbestämning (pris 57-125 kr) som vi tidigare rekommenderat. Ferritinhalten påverkas ofta av pågående infektion och alkoholbruk. Mycket talar således för att användning av sTfR är mest kostnadseffektiv vid misstanke på järnbrist (6). Här har de laboratorier som har infört analystekniken all anledning att gå ut med information om den nya analysen eftersom den ännu inte är omnämnd i några läroböcker eller ens i Läkartidningen.
Ett annat uppenbart exempel är att joniserat kalcium (Ca++) (pris 23-92 kr) även med hänsyn till den lite högre kostnaden bör ersätta uträkning av ”albuminkorrigerad kalk” (pris 23-37 kr) som visats vara otillförlitlig (6).
Hur göra prisjämförelser?
Priset för akuta analyser är givetvis högre än för rutinanalyser. En gammal tumregel för prissättning var att priset sattes till det dubbla. Av aktuella prislistor framgår att ett laboratorium inte gör påslag för akutanalyser medan ett annat laboratorium debiterar tio gånger mer för akutanalyser än för motsvarande analys i rutinbruk. I vissa fall är priserna även högre på icke-kontorstid. Laboratorierna ska balansera priserna så att de täcker kostnaderna men det vore olyckligt om beställarna avstod från nödvändiga analyser av ekonomiska skäl. Prisjämförelser blir extra svåra beroende på att man har lägre taxor för det egna sjukhuset och högre om provet kommer från ett annat landsting. Provtagningskostnader tillkommer oftast och varierar också kraftigt. Vissa laboratorier debiterar dessutom en avgift för remissen.
Vi vill därför starta en diskussion om vad som ligger bakom de stora skillnaderna i pris och hur mycket priserna påverkar analysstrategier och införande av nya undersökningsmetoder.
Dagens situation kan enklast illustreras så här: En dag kom en man in till en bonde och frågade: Vad kostar kvigan? Han fick då svaret: Det beror på om du har kört över den eller om du kommer från taxeringsmyndigheten.
 
Referenser
1.    http://www.equalis.se/
2.    Hellsing K, Bergqvist Y, Edman-Falkensson M, Eggertsen R, Falck G, Hovelius B, Lind L, Tryding N. Samarbete för kvalitetsutveckling i primärvård: Nya laboratorieråd blir Seqlas förlängda arm. Läkartidningen 1996;93:547-9
3.    Spri. Klinisk kemi i primärvården. Studier av praxis. Kostnadseffektiv klinisk kemi och program för fortbildning. Stockholm: Spri förlag, 1996. (Spri rapport 422).
4.    Spri. Att påverka praxis. Klinisk kemi i primärvården. Stockholm: Spri förlag, 1998. (Spri rapport 461).
5.    Spri. Laborera lagom i den slutna vården. Försök att optimera användningen av klinisk kemi. Stockholm: Spri förlag, 1999. (Spri rapport 495).
6.    http://www.svls.se/sektioner/sfkk/nyckel/
7.    Blom S, Larsson A, Wernroth M-L, Hultén G, Tryding N. Laboratorieanalyser i primärvården: Fortbildning ökade kvaliteten och minskade kostnaderna. Läkartidningen 1999;96:358-62.
8.    Larsson A, Palmér M, Hultén G, Tryding N. Stora variationer i sjukhusens användning av laboratorieanalyser. Information och utbildning för ökad kostnadseffektivitet. Läkartidningen 2000;97:4300-10.

In the years 1975 to 1998 I had altogether 41 NLV/ST five day courses for Socialstyrelsen.They have been followed by 37 three day courses for Provinsialläkarstiftelsen.

Courses numbers 36 and 37 were arranged on 29-31 May and 21-23 August 2006 in Åhus. They were  approved by IPULS.

The Nordic Congress in Clinical Chemistry  took place in Malmö on April 24-27, 2004 

EQUALIS 10th users meeting for point of care analyses was held in Upplands Väsby on 27 - 28 October 2005. On 9 March 2005 I had a discussion with doctors in Hässelby Vårdentral.

On 23-25 November 2005 I had a course in collaboration with Dr Ragnar Tegelman for 31 ST-doctors in Sunderby. The course was repeated on 10-12 May 2006 with 34 participants. On 15-17 March 2006 I had a course for 20 ST-doctors in Spårvägshallarna Stockholm. On 8 November 2006 I had a course for 42 ST-doctors in North-West Stockholm in Karolinska Institutet.There was a followup course on 31 January 2007.

On 5 December 2006 I met ST-doctors from North-East Stockholm

On 27-28 March 2007 I had courses for doctors belonging to KvaLita in Stockholm.

A new one was arranged for KvaLita in Örebro on 13 September 2007.

For detals please see Education

On 13-14 November 2007 I had lectures for ST-doctors in Gustavsbergs Vårdcentral i Stockholm.

On 6 March 2008 I had a course at Jakobsbergs sjukhus, Järfälla for 20 primary care doctors.

Arranger: Christian Löwbeer, Aleris Medilab.

The course was repeated on October 23rd 2008.

On 18-19 November 2008 I had a course for 30 primary care doctors in Hotell Höga Kusten. Contact doctor Sven Alsén Härnösand.

On 23-24 April 2009 I had a course in Lund for doctors in primary care belonging to Capio

”Laborera rätt och lagom i primärvården”

- Vilka prover ska man ta och när?

- Vad säger svaren egentligen?

http://www3.svls.se/sektioner/sfkk/nyckel/

Capio Citykliniken anordnar två fullmatade dagar för våra allmänläkare ledda av Nils Tryding, Åhus  Hemsida: www.tryding.se/

PROGRAM:

Torsdagen den 23/4

08.30 – 09.15                            Provtagning

09.30 – 10.10                            B-SR, B-CRP

10.10 - 10.35                            Kaffepaus

10.35 – 11.20                            Hematologi

11.30 – 12.15                            Urin undersökningar, njurfunktion

12.15 - 13.15                            Lunch

13.15 – 14.00                            Referensområden, beslut gränser

14.10 – 14.55                            Thyroidea

14.55 - 15.15                            Kaffe paus

15.15 – 16.00                            Endokrinologi

16.10 – 17.00                            Leverdiagnostik

DAG 2

Fredagen den 24/4

08.30 - 09.15                            Diabetes

09.30 – 10.10                            Läkemedels effekter

10.10 – 10.35                            Kaffepaus

10.35 - 11.20                             Kolesterol, blodlipider

11.30 – 12.15                            Troponiner, BNP

12.15 - 13.15                            Lunch

13.15 – 14.00                            Specifika proteiner

14.10 - 14.55                            Laborera lagom!

14.55 – 15.15                            Kaffepaus

15.15 – 17.00                            Diskussion

Datum:           Torsdagen den 23 april – fredagen den 24 april

Tid:                             08.30-17.00

Lokal:             Utbildningen äger rum på Capio Citykliniken i Lund

                        Clemenstorget 5, konferensrummet plan 2

Kursledare:    Nils Tryding  mail: nils@tryding.se

Anmälan:        Till Annika Hylén Axelsson senast fredagen den 3 april

                        tfn: 046-350532,eller per mail: annika.hylen-axelsson@capio.se

Denna utbildning vänder sig till alla allmänläkare oavsett om du är anställd eller arbetar som konsult. Capio Citykliniken anser denna utbildning så viktig – inte minst med tanke på laboratorieprover inte längre är en ”fri nyttighet” – att företaget står för kurskostnaden även för konsulter. Däremot kan vi inte ersätta för tiden – den måste konsulten själv stå för (skatterättsliga regler).

Välkommen att kontakta mig om du har några frågor om utbildningsdagen.

Under utbildningsdagarna serveras fika och lunch.

Meddela oss gärna om du är allergisk mot någon mat.

FORTBILDNINGSKURS I KLINISK KEMI
LABORERA RÄTT OCH LAGOM I PRIMÄRVÅRDEN !
LITTERATURREFERENSER 2011
1. Det är skillnad på beslutsgränser och referensintervall
Göran Lindstedt, Nils Tryding Läkartidningen 2007;104:2076-2079
2. Hälsorelaterade referensintervall för natriuretiska peptider B-typ
Lämpligheten som beslutsgränser i öppenvård fortfarande oklar.
Göran Lindstedt, Nils Tryding Läkartidningen 2007;104:2071-2075
3. Klinisk kemi i primärvården. Studier av praxis. Kostnadseffektiv klinisk kemi och
program för fortbildning. Göran Hultén, Nils Tryding et al.
Spri rapport 422.Stockholm 1996.
4. Kan man lita på laboratorieresultat? Flera faktorer påverkar.
Elvar Theodorsson, Läkartidningen 1997;94:2092-2096.
5.Laboratorieanalyser i primärvården: Fortbildning ökade kvaliteten
och minskade kostnaderna. Staffan Blom, Anders Larsson, M-L Wernroth ,Göran Hultén
och Nils Tryding Läkartidningen 1999;96:358-362.
6. Att påverka praxis- Kunskapsbaserad klinisk kemi i primärvården.
Göran Hultén,Nils Tryding et al.Stockholm:Spri rapport 461,2.uppl.1999.ISSN 0586-1691.
7. Klinisk kemi måste förankras i medicinen. Elvar Theodorsson.
Läkartidningen 1999;96:4671-4675
8. Viktigt med validering av nya mätmetoder. Göran Lindstedt et al.
Läkartidningen 1999;96: 5513-5516.
9. Laborera lagom i den slutna vården - Försök att optimera användningen av klinisk kemi
Göran Hultén , Nils Tryding, Anders Larsson et al .Spri rapport 495,Stockholm 1999.
10. Towards common reference intervals. S-E Bäck et al.
Clinical chemistry and Laboratory Medicine 1999;37:573-592.
11. Stora variationer i sjukhusens användning av laboratorieanalyser.
Information och utbildning för ökad kostnadseffektivitet. Anders Larsson, Mats
Palmér, Göran Hultén, Nils Tryding Läkartidningen 2000;97:4300-4310.
12 Laboratoriemedicin i almen praxis. Rationel anvendelse og kvalitetsudvikling i samspillet
med de laboratoriemedicinske afdelninger .Fyns Amt, Danmark
Studenterboghandeln Odense Universitet, 2001.ISBN: 87-90923-13-8
13. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin. Peter Nilsson-Ehle et al.
Studentlitteratur, 9:upplagan, Lund 2011
14. Fortbildning rätta sättet att påverka användningen av laboratorieanalyser. Nils Tryding,
Johan Hultdin och Anders Larsson Läkartidningen 2004 ;101:495-496
15. Information om effekter av läkemedel, naturmedel och kost. N.Tryding
Klinisk Biokemi i Norden 2009

16. Settergren F. Medicin på webben En internetguide för svensk sjukvård

       Studentlitteratur Lund 2011
17. Internet Diabetolognytt: http://www.diabetolognytt.com
Rondellen http://www.rondellen.net
NORIP http://www.furst.no/norip
EQUALIS http://www.equalis.se
Analysdatabasen http://www.svls.se/sektioner/sfkk/nyckel/
Nils Trydings hemsida http://www.tryding.se
Nils Tryding nils@tryding.se Box 57, 296 21 Åhus. Tel 044 240007.

De båda senaste kurserna hade vardera 65 deltagare

En ny kurs hölls i Stockholm den 28-29 september 2011

Den 30 september 2011 höll jag en kurs för allmänläkare

tillhörande NERON Hälso och sjukvårdsutveckling (kontaktperson Dr Staffan Salmonsson Härnösand)

i Medicinskt centrums vårdcentral i Norrköping.

Kursen upprepades i Hässleholm den 7 oktober och planer finns att den ska hållas i Härnösand i januari 2012

Den 23 och 24 november 2011 höll jag kurser i att laborera rätt och lagom

för sammanlagt 100 allmänläkare i Sörmanland.

Platsen var Plevnagården i Malmköping. Kontaktperson: Marie-Louise Sundström i Nyköping.